Kan man dö av förväntan?

Jag tror det. Det känns i alla fall så. Det känns lite som julen då jag och Ida hade önskat oss varsitt Game Boy Colour och trodde att det möjligen fanns en chans att det låg just två sådanna under granen. Ungefär så som när man inte kan sitta still och bara går runt runt runt runt i lägenheten.

Längtar till Sigtuna, mamma-pappa-Ida-Michan-Maria-kompisar, längtar efter "min" S40 (det låter lite kosntgit ja... men det är sant, min lilla bäbis <3) och inte minst Alexander <3

Jag är en någorlunda lugn person, right? Well, not right now!! JAG VILL ÅKA NU NU NU NUNUNUNUNUUUU!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0