hetsapa

Det verkar vara min grej att bli irriterad den här veckan. Förutom alla göteborgare med mindervärdeskomplex och alla stockholmare med storhetsvansinne som ska diskutera till leda vilken stad som är bäst, har jag stört mig avsevärt på den amerikanska välfärden. Den är inte till för alla. Inte ens om du har en vettig sjukförsäkring kan man vara säker på att få vård.

Dagens irritationsobjekt är dokumentärfilmen "Thin" där man får följa ett antal personer med olika ätstörningar under deras behandling på, vad jag tolkar det som, sluten avdelning.

 

Det jag stör mig på är inte dokumentären i sig. Den är bra. Men jag blir så förbannad när flera tvingas lämna avdelningen på grund av att deras försäkringsbolag inte betalar ut mer för fortsatt behandling. Så fort man har gått upp i vikt (de är fortfarande pinnsmala för i helvete) och underhåller den vikten vägrar de att ge något mer ekonomiskt stöd. De som inte klarar av att betala de tusentals dollar det handlar om, de får åka hem. De mår lika jävligt i sin ätstörning som innan de lades in och det ända som händer när de kommer hem är att de fortsätter precis dom de gjorde innan med bantning, träning och att spy upp det som för de verkar vara onödiga kalorier. Vissa försöker begå/bagår självmord, andra läggs in för medicinsk behandling till följd av självsvält och/eller överdriven konsumtion av laxermedel. Detta på grund av att ingen vill betala för patientens vård när hon eller han precis kommit till det stadie där ätstörningen kan tacklas på riktigt. Idioti.